disaolivia

Vår säger min kropp till mig när jag traskar hemåt. Det blåser och överallt droppar det. Jag förstår inte hur man kan bli deprimerad på våren. Jag blir bara lycklig. Vintern släpper sitt grepp om mig och jag kan andas igen.
Nu vänder det, så känns det. Min mamma har kanske rätt när hon säger att på min namnsdag då  slutar vintern. I år hade hon det i alla fall.
Jag har mycket tankar just nu om det sociala arbetet. Om vad man borde göra, hur det egentligen skulle se ut osv. Jag ser mitt val av yrke som en del i mitt politiska engageman. Samtidigt är det så många som inte vågar vara politiska i sitt arbete som ser det som en del av sitt privata liv och lämnar det hemma när de går till jobbet. Det skulle jag aldrig kunna göra. Politik är ingen hobby för mig, utan en del av den personen som jag är. Jag kan inte tänka mig att kompromissa med vissa av mina ståndpunkter och jag vill göra en skillnad för i alla fall någon. Och jag tror på att det sociala arbetet kan förändra. Jag tror att möjigheterna finns där man måste bara hitta dem.
Sen känner jag hopp inför världen med allt det som händer i Egypten. Jag tror på människans kollektiva förmåga att förändra.
Men jag kräks på väst världens reaktion som bara handlar om rädsla för den egna ekonomin. Men nej det ska jag inte tänka på idag. Idag ska jag tro på världen.

G stod det när jag gick in på ladok idag. Har gått in och tittat där varje dag sen i onsdags tror jag. Riktigt nervös inför vad som skulle stå där. Och nu känns allt så mycket bättre. Äntligen kan jag släppa den, juridiken. Det har var kul och väldigt lärorikt med juridik och hade inte tentan legat som ett orosmoln över alltihop hade jag nog uppskattat kursen ännumer.
Men nu är det klart och jag kan andas ut och på riktigt fokusera på de nya kurserna och allt intressant jag kommer lära mig där.

Och det som gjorde mig minst lika glad var att när jag sen gick in på mailen så fanns där ett svar på vår blocketannons om kollektivhus. Jag hoppas verkligen att detta blir av. Har ingen lust med fler besvikelser när det gäller detta.
Ett sånt här hus skulle jag vilja ha:

Nu bär det av till en helg på tjörn och läger! Sista lägret med denna gruppen som sagt. Från att ha känt osäkerhet inför mitt beslut att lämna har jag börjat komma tillfreds med det och känner nu att såklart har jag gjort rätt.
Jag har så fruktansvärt lätt för att få dåligt samvete i förhållande tll jobb. Jag offrar mig gärna och sätter andra personers väl framför mitt eget. Eller så har det i alla fall varit på detta jobbet. Men jag tror att det handlar om att min samordnare använder just den taktiken för att behålla sina lägerledare. Och jag har varit allt för mottaglig för detta.
Och så märker jag att jag fastnat i hennes nät igen när jag väljer bort en grupp som jag tror jag skulle kunna tycka jätte bra om till fördel för henne och en mycket mer oviss framtid för mig.
Det är också hennes sätt att ta mig förgivet som gör att jag också alltid finns till hands. Ja det är konstigt och jag ska funder på hur jag ska göra under helgen.
Hoppas på en lugn och problemfri helg.

Over and out

Var och demonstrerade igår mot utvisningen av irakier som håller på att ske just nu och som kommer fortsätta. Det var helt fantastiskt att det var så mycket folk. Ca 300 personer stod det i någon tidning. Jag hoppas att alla de som kom dit också är med på nästa blockad vid förvaret i kållered. Själv var jag inte med då jag hade juridiktentan som hängde över mig. Men jag är så stolt över de som var där och som visade sånt civilkurage. Jag kommer med nästa gång det lovar jag!! Känns helt galet att man utvisar människor till ett land där man vet att de med största sannorlikhet kommer bli förföljda och kanske torterade. Jag vill och kan inte stå bredvid och titta på i så fall. Jag vill kunna stå för mina handlingar och sova gott om natten i vetskapen om att jag i alla fall försökte göra något.
För er som vill veta mer: http://www.aktionmotdeportation.se/

Har nu börjat nya kurserna för terminen: Ungdomstiden och Kvinnor i utsatta livssituationer. Är väldigt peppad på att få lära mig mer och läsa alla intressanta böcker. Och om någon vecka sådär får jag domen om jag blivit godkänd på juridiken. Jag har verkligen ingen aning om hur det gick så jag skulle bli så sjukt glad om jag klarade mig. Då skulle det bli fest=)!

Nu ska jag planera för sista lägerhelgen med gamla gruppen. Kommer bli konstigt att inte va med mer men också väldigt skönt då det är en tuff grupp med många svåra barn. Vi får se vad det blir för grupp jag ska börja i istället. Spännande!

Kram på er!

Fick två vykort med posten idag.
Ett gulligt sälkort från mina systrars resa genom nya zeeland. Jag saknar dem mycket!

Sen ett mycket mystiskt kort utan avsändare eller text på kortet. Det låg i ett kuvert skickat från Köpenhamn med motivet; "Ganymede filling the cup". Jag vet inte hur jag ska tolka detta.

Och ja, jag tänkte börja skriva lite i bloggen igen. Kan va roligt faktiskt.

Kramen!

Jag funderar på att klippa av mig mina dreads... det känns läskigt! Men jag tror att efter ett tag skulle det nog kunna bli riktigt snyggt. När jag var liten passade jag i kort hår. Jag struntade i hur jag såg ut så en lycklig moder klippte en lättskött frisyr som gjorde att jag såg ut som en kille. Tyckte jag bara var roligt. Jag var lite lättare att klippa än min syster som fick luggen nästan snaggad. Fast då kanske till och med jag hade brytt mig.

Nu har vi äntligen fått internet på jobbet igen. Jag har jobbat fjorton timmar idag men då kommer jag bli ledig hela dagen imorgon istället. Ska bli så skönt med en sovmorgon!!!

Helgen har varit hård men rolig. Man börjar bli gammal när tre dagar i rad är lite för mycket. Men man kan inte vara ung för evigt ändå. Det finns säkert positiva saker med livserfarenhet i stället för naivitet, tålamod istället för otålighet osv.

Nu är jag hemma igen efter en vecka i Prag. Det är en fantastiskt vacker stad men det räcker verkligen inte att bara vara där i en fjuttig vecka. Så jag är ganska säker på att vi kommer åka dit igen.

Trötthet är en märklig sak. Eller snarare sömn är en väldigt märklig sak. Att vi gör något 30 % av vårt liv som vi inte vet vad det är egentligen. Som är fyllt av de mest märkliga upplevelserna, drömmar, som vi heller inte vet vad det är eller vart dom kommer ifrån.

Nu sitter jag på jobbet igen.. kl är 05.22 på morgonen och jag börjar känna mig en smula trött..=) Det är okej att jobba natt men jag skulle inte vilja ha det såhär hela tiden. Visst tjänar man mer men det är lite för jobbigt. Och så sjukt tråkigt att vara tvungen att sova själv. Det är märkligt för egentligen är man ju inte medveten när man sover men samtidigt trivs jag så mycket bbättre när jag har någon bredvid mig under natten. Kanske man på nått plan ända kan känna av det..?

 

Roskilde var i alla fall hur kul som helst. Rolig blandning av människor, bra konserter och hur fint väder som helst. Vad mer kan man begära?

Det var skönt att komma hem men jag kände redan då att jag kommer börja längta tillbaka snart. Som tur är har jag massor av saker att längta till innan dess. När jag tänker efter är det bara 4 månader kvar tills vi åker till Thailand. Det är ju ingen tid alls.

Ibland går tiden så jobbigt snabbt så man blir rädd att man inte ska hinna uppleva något alls. Men det finns ju ingen åldersgräns för när man "ska" sluta uppleva saker. Förhoppningsvis fortsätter det hela livet, fast kanske på olika sätt. Men det kan göra att sitta på jobbet inte känns som det ultimata sättet att utnytja den tid man har. Men jag vet ju att jag måste för att kunna göra det jag vill, som att åka till Thailand, Australien.

Nä jag är för trött för att skriva mer. Ska kolla på lite family guy nu istället.

 

over and out

Och så var det dags. Vi har väntat så sjukt länge på det här. Ett helt år har vi funderat, planerat, byggt upp våra förväntningar och nu är det äntligen dags!

Har inte skrivit på ett tag nu igen men har haft mycket grejer för mig så.

Yepp oövervinneliga jag har blivit sjuk. Jag som inte varit ordentligt sjuk på två år kan inte riktigt acceptera detta faktum. Jag är väl inte jätte sjuk nu heller direkt. Då skulle jag inte orka skiva det här heller. Men att försöka dammsuga hela lägenheten var en liten överdrift. Blev helt slut och svettig efter ingen tid alls. Bara jag blir frisk till på torsdag men det borde jag och annars får jag väl leva på ipren ett tag..=)

Jag har märkt att jag har blivit dålig på att leva i nuet. Det är i vanliga fall något som jag anser mig relativt bra på. Men jag antar att det inte är så konstigt när alla dagar jag jobbar går ut på att få tiden att gå. Jag önskar att jag kunde fylla dem med något mer meningsfullt men det är svårt att komma på vad det skulle kunna vara som jag har möjlighet att slita mig ifrån så fort jag behövs. Det som är positivt är att jag vet om att jag gör så och jag vet varför jag i så fall fortfarande jobbar kvar. Jag har en resa att betala. Så enkelt är det och jag är beredd att offra min tid för att den ska kunna genomföras. Jag hoppas att min vardag efter resan kommer bli mer meningsfull i sig själv än vad den är nu då jag bara längtar tills jag är ledig.